Ingen som har varit i Sharm kan bli förvånad över den här artikeln.

Aftonbladet: Drömresan blev till en mardröm

Vi besökte Shejkernas stad, presidentens egen favorit-getaway i Februari 2005, Vi åkte dit efter en ganska jobbig vinter med det enda målet att få lite avslappning sol och bad. Tyvärr blev även vi grymt besvikna. Det första vi inser när vi kommer fram är att vårat hotell är det enda i trakten som är färdigbyggt. Bara att glömma att ta en liten promenad utanför hotellet alltså, det enda som fanns att se var hus-skelett och byggarbetsplatser. Första dagen gjorde vi ett tappert försök att gå runt kvarteret men blev omedelbart överfallna av en yngling på kamel som insisterade på att vi skulle lova att möta honom vid stranden nästa dag, till slut var det inte kul längre. Vi gick tillbaka in i hotellet, efter kanske 20 steg ute i det fria.

Själva folket då? Egypten är ett ganska fattigt land, och man inser snabbt att även de välklädda människor som servar dig på hotellen, i praktiken inte har någon annan lön än den lilla dricks du behagar ge dem. Taxibilarna: Hotellet ringer på taxibilen (dricks), en person från personalen går ut till taxibilen för att göra det enklare för dig att få ett bra pris (dricks), du förhandlar pris med taxi-snubben, när ni är framme förväntar han sig att du ger lite mer än avtalat! I de gamla marknaden “old town” inne i samhället Sharm kändes det ungefär som att vara inne i en absurd skräckfilm av David Lynch. Allas blickar var på oss alla försökte få våran uppmärksamhet. Alla affärer sålde exakt samma saker!

Ett enda ställe inne i Sharm kändes ok, vatttenpipe-cafeet. Detta är en företeelse det globaliserade och mångkulturella Sverige genast borde ta till sig och göra till ett standard-inslag i varje svensk innerstad. Det var riktigt avslappnande att sitta med sin kaffe och en vattenpipa att dela på och kika på folket som gick förbi på gatan. Det var det enda på hela semestern som kändes som om det var på riktigt, mitt bästa minne från Sharm.

Att få uppleva Sharm var intressant eftersom det var vårat första besök i ett arabiskt land. Men jag är glad att vi inte bokade två veckor!

[youtube=http://youtube.com/w/?v=JaH4y6ZjSfE]

I don´t care if you call me Maud Flanders. Will somebody please think of the children? 

As the astute reader can observe I made a drastic layout change to the blog. Minimal and stylish are the rules I live by now. Hope ydu like it! Note that if there are any images in the post you need to open the actual post to see them (clllck on the headlne..)

So what is new? Aron turned 6 months last week! And he also got his first little tooth. A tiny white grain is visible, and he is drooling and biting on things with a little extra energy now to celebrate the occatlon. We are working on giving him some routines for sleeping and he is taking it like a champion

I also abandoned my swedish pride this week. After using the top-of-the-line SonyEricsson mobile phones for years i got the cheapest Nokia ever the Nokia 1112. and suddenly I am enjoying what others take for granted in a mobile phone,battery-life, a phone that doesn´t crash every day. Totally amazing.. the price was 43 Euro.

So what else? The cat dragged in a mouse last wednesday and staged her usual “house of horrors” routine for it. She has her own little cat-entrance so she can come and go as she wishes in our apartment. Since she knows how the entrance works it is a common tactic for her to bring live little animals into our home, and let them loose. That way she can hunt and have fun, knowing that her prey has no chance at all to escape: they dont know how the exit works.. It was a real Kodak moment when the mouse was sitting at the feet of our cat, looking around and trying to think of what to do next, while our cat was calmly sitting by and waiting for the mouse to make its next move. There is a little killer in our home!

Other points of interests briefly:

Aron and Lina flew to visit family in the northern parts of sweden last weekend. The same day they came home SAS grounded their entire fleet of Dash-planes due to construction errors, guess what model the plane carrying my wife and child back was!

I have been working a lot on my genealogical pages lately, thanks to Rodrigo Gumucio in Cochabamba and Mauricio Pilleux Cepeda of www.genealog.cl. A dedicated post about that is coming!